Brev

I arbetsrummet på Circolo Scandinavo i Trastevere, mitt emot fd drottning Christinas palats, blickande ut genom fönstren mot fönstren på andra sidan gatan, in till Christinas bibliotek, kommer jag fram till en insikt.

Jag förstår att mitt brevskrivande måste sluta här i Rom, februari månad 2016. Nu för all framtid ska jag sluta skriva brev.

Drottning Christina skrev brev på 1600-talet. Hennes brev finns bevarade. Jag läser hennes brev. Jag vandrar omkring i fd drottning Christinas botaniska trädgård bakom palatset. Palatset är nu ett museum. Jag går runt i palatset, genom rum efter rum fyllda med extravaganta möbler och målningar och skulpturer. Där sov hon, där levde hon. Jag går in i biblioteket som nu är Vetenskapakademiens bibliotek. Jag tittar ut genom fönstret och in mot fönstret till studion på Circolo Scandinavo. Jag fotograferar rummen och fönstren och vyerna.

Brevskrivande har helt andra förutsättningar drygt 400 år efter Christinas tid på jorden. Det tänker jag på när jag läser hennes brev och jag fortsätter skriva mina texter, texter som inte längre är brev riktade till vissa specifika personer.

Jag kommer tillbaka till Stockholm från Rom och jag fortsätter skriva mina texter. Skrivandet upphör inte.
Brevskrivandet måste upphöra eftersom det står mig upp i halsen, det gör mig illamående att förmedla mina tankar adresserat till olika personer som inte svarar.

Vid närmare eftertanke förvånar det mig att ingen, inte en enda en av de personer jag skickat mina personliga tankar till, har svarat mig att de inte vill ha mina brev, att jag kan behålla mina tankar för mig själv. Är det feghet? Eller tycker de synd om mig, visar de en pinsam hänsyn och snällhet? Den risken vill jag inte ta.

Att skriva är en del av mina sysslor, det är en metod för att sortera och hålla ordning på tankarna om mig som jag i omvärlden, att klara av att fungera, att förstå vad jag gör och varför. En metod bland andra. Ett av mina försök att förstå vad som sker och varför.

Jag ska sluta skriva brev, upprepar jag.

Några omtagningar, så är det slut med brevskrivandet. Några omtagningar, det är en övergångsfas mellan brevskrivande och skrivandet och det enda jag tillför är att jag avslutar den delen av skrivande som var brevskrivande, jag bryter upptagenheten vid att rikta mina ord och tankar till vissa levande personer. Mitt skrivande har pågått i mer än fyrtio år. Jag ska gå igenom allt det som finns sparat och jag ska fortsätta. Sortera, stryka, kassera, redigera. Omtagningar och nya texter.