Bartleby, notarien / Bartleby, the shrivener av Herman Melville
Berättelsen handlar mer om berättaren själv än om det som berättas. Bartleby kan läsas som en representation för Melvilles frustration över sin egen situation som författare och berättelsen i sig som tappar kontrollen på grund av oemottståndlig upptagenhet av de filosofiska frågor. Den handlar bland annat om den fria viljan. Freedom of will.
Storyn i sammandrag
Berättaren är en äldre Manhattan-advokat med en bekväm verksamhet där han hjälper väletablerade kunder att handskas med skulder, uppdrag och förpliktelser. Advokaten berättar historien om den märkligaste man han någonsin känt. Vid berättelsens början har advokaten/berättaren redan två notarier anställda, kallade Nippers och Turkey (Nippran och Kalkonen, nippers kan översättas småtjuven, gatpojken, kan användas som en sarkasm. Turkey betyder turken, kalkonen eller ”to talk turkey” betyder att tala öppet). De båda är anställda för att kopiera lagliga dokument med handskrift.
Nippers som är den yngre av de två lider av kroniska matsmältningsproblem, och Turkey är alkoholist. Men kontoret fungerar (flyter på) eftersom Turkey är nykter på morgnarna då Nippers är irritabel, medans på eftermiddagarna då Nippers är lugnad, är Turkey berusad.
Ginger Nut (Ingefära-Nöten) som är kontorspojken har fått sitt namn från de små kakor som han dagligen hämtar till de två notarierna.
En ökning i arbetsuppgifter medför att advokaten/berättaren annonserar efter en tredje notarie och han anlitar / anställer den till utseendet och typ otidsenlige Bartleby, i hopp om att hans lugn ska påverka och dämpa Nippers och Turkeys excentriciteter.
Till att börja med tycks Bartleby vara trogen sin uppgift, då han producerar stora volymer kvalifikativt arbete, men en dag när han ombeds av berättaren att korrekturläsa ett kopierat dokument svarar Bartleby på ett sätt som snart blir hans stående svar på alla frågor: ”Jag skulle föredra att låta bli”. ” I would prefer not to.”
Förbryllande för berättaren och irriterande för arbetskollegorna genomför Bartleby sedan färre och färre arbetsuppgifter på kontoret. Berättaren gör åtskilliga försök att påverka honom och att förstå hans icke-handlingar, men Bartleby erbjuder ingen annan respons än att svara med sitt signum ”Jag skulle föredra att inte göra det”.
En helg besöker berättaren kontoret oplanerat och upptäcker att Bartleby har bosatt sig där.
Bartlebys ensamhet gör ett djupt intryck på berättaren. På helger och kvällar är Wall Street övergivet som en spökstad och från fönstret vid Bartlebys kontorshörna erbjuds ingen annan vy än mot en blank vägg bara några meter bort. Berättarens medkänsla för Bartleby alternerar mellan att tycka synd om honom och att finna honom motbjudande.
Under en tid fortsätter dock Bartleby att vara villig att utföra sitt arbete som kopeist men så småningom upphör den aktiviteten också, så slutligen gör han ingenting. Ändå upplever berättaren att det är omöjligt att göra sig av med honom. Berättarens oförmåga och ovilja att agera mot Bartleby speglar Bartlebys egen låsning och handlingsförlamning.
Spänningen i berättelsen byggs gradvis upp med att firmans klienter reagerar och ställer frågor runt den ständigt närvarande sysslolöse märklige Bartleby.
Medveten om att få sitt rykte skadat men känslomässigt oförmögen att kasta ut Bartleby, bestämmer berättaren att själv flytta ut, det vill säga att flytta hela verksamheten och lämna Bartleby kvar.
Men de nya hyresgästerna på det gamla stället dyker snart upp för att be om hjälp med Bartleby som fortfarande vägrar flytta. Trots att de har stängt honom ute från kontorsrummen, sitter han nu hela dagarna utanför dörren i trapporna och han sover i byggnadens entré på nätterna.
Berättaren besöker Bartleby och försöker tala förstånd med honom.
Berättaren förvånar sig själv med att i sin desperation erbjuda Bartleby att flytta in hemma hos honom i hans eget hem. Bartleby svarar som han brukar att han föredrar att låta bli.
Berättaren beslutar sig nu för att hålla sig undan från sitt eget jobb de kommande dagarna, för att undvika att bli indragen i den nya hyresgästens problem med att avhysa Bartleby. När han så återvänder upptäcker han att Bartleby blivit flyttad med våld och fängslad, varvid berättaren besöker honom i fängelset och finner honom ännu mer eländig än förut. Som vanligt avvisar Bartleby berättarens vänlighet och försök att hjälpa.
Berättaren mutar en vakt för att förvissa sig att Bartleby får riklig och bra mat.
Men när berättaren besöker honom igen efter några dagar, möts han av beskedet att Bartleby dött av svält. Uppenbarligen har han föredragit att låta bli att äta.
En tid senare hör berättaren ett rykte om att Bartleby jobbat på ett kontor för döda bokstäver och att han förlorat jobbet och livet som en effekt av detta arbete. Berättaren reflekterar över hur arbetet med döda bokstäver skulle påverka vem som helst med Bartlebys temperament att sjunka in en allt mörkare gloom och dysterhet. Han reflekterar över döda bokstäver som emblem över människors dödlighet och över misslyckanden. (Berättandet, författandet?)
Via Bartleby ser berättaren världen så miserabel som notarien måste ha sett den. De avslutande orden i historien är berättarens resignerade: ”Åh Bartleby! Åh mänsklighet!”
Herman Melville levde 1819-1891
Detta var min presentation av ”Bartleby the Shrivener” för DKTUS läsklubb i Stockholm 2012.
Bartleby har filmatiserats 2001, en amerikansk produktion, i regi av Jonathan Parker. Titel: ”Bartleby, the Shrivener”.
”Bartleby” producerades av Playhouse som en en akts opera 1961. Musiken komponerad av William Flanagan och James J. Hinton Jr. Libretto av Edward Albee.
Under titeln ”The Strange Mister Bartleby” sändes den dramatiserad för radio i serien Favorite Story 1948.
På Organic Theater Company of Chicago sattes ”Bartleby, the Shrivener” upp som en teaterföreställning regisserad av Alexander Geiman 2007.
2009 högläste författaren Daniel Pennac ”Bartleby the Shrivener” på scenen på La Pépinière Théâtre i Paris.
Ulla West 